Cypern 50 år
Vi är många från Hälsinge regemente som genom åren tjänstgjort i FN-tjänst på Cypern tillsammans med många andra svenska soldater.
För 50 år sedan kom de första svenskarna till Cypern. I mars 1964 sände Sverige en förtrupp till ön. Detta var
början till det som skulle bli en bataljon med 700 soldater. Det skulle komma att bli 48 svenska bataljoner med sammanlagt 28.000 soldater fram till
1987 då Sverige lämnade Cypern. Stabspersonal och poliser var dock kvar på ön till 1993.
UNFICYP är en av de mest långdragna fredsmissionerna i FN:s historia.
Varför var vi på Cypern? Syftet med FN-insatsen var att förhindra strider mellan grek- och turkcyprioter och att få folklivet att återgå till det normala på ön. Vid den här tiden bodde de båda folkgrupperna blandade i byar över hela ön.
En statskupp genomfördes 1974 av den grekcypriotiska paramilitära organisationen EOKA-B med stöd av den grekiska militärjuntan och det cypriotiska
nationalgardet. President Makarios ledde Cypern men avsattes den 15 juli 1974 och flydde till England. Han ersattes av nationalisten och diktatorn Nikos Sampson
och Enosisrörelsen som var för Cyperns förening med Grekland. Sampson avgick kort efter sitt tillträde och hans militärregim kollapsade. Makarios återvände senare till Cypern.
Turkiet såg den turkcypriotiska befolkningen hotad och dåvarande premiärminister Bulent Ecevit gav order om invasion den 20 juli 1974. Turkiet landsatte
sex tusen man, främst fallskärmssoldater, som tog kontrollen över de norra delarna av ön. USA manade till besinning eftersom såväl Turkiet som Grekland var NATO-medlemmar
och utgjorde en viktig del av NATO:s östra flank. Ön hade nu delats i en turkcypriotisk norra del och en grekcypriotisk södra del. Omkring 200.000 grekcyprioter i norr flydde till öns södra del
och många turkcyprioter flydde norrut.
Den svenska FN-bataljonen fick nu ändrade uppgifter. Från att skydda folk i byar övergick uppgiften till att bevaka en del av den buffertzon som upprättades mellan nord- och sydsidan. Bataljonen höll också isär de turkiska arméstyrkorna på ön från det grekiska nationalgardet i söder.
Än i dag är Cypern en delad ö, även om rörelsefriheten nu är något större för öns befolkning.
UNFICYP hade en Humanitarian Branch (Hum) som arbetade med civilbefolkningens problem. Och problemen var många efter öns delning.
Att få sjukvård, sociala förmåner och äldrevård om man bodde på fel sida om buffertzonen var svårt. Här fick Hum hjälpa till.
Bilden visar företrädare för denna tjänstegren samlade till möte 1984.
Svenska FN-veteraner väljer då och då att återförenas på Cypern och minnas sin tid i FN:s tjänst. Låt oss hoppas att denna trevliga tradition ska få fortleva.
Källor: Soldat i FN (Forsbergs 1978) och tidskriften Fredsbaskern.